PCF:s Svenska distrikt.

Välfärd i stöpsleven?

Förväntningar var blandade med farhågor då Pensionstagarnas svenska distrikt samlades till vårmöte i mitten av april. I fokus vid mötesdagarnas seminarium stod dels de nya välfärdsområdena, som startat vid årsskiftet, dels det nyligen avgjorda riksdagsvalet, där partier som krävde hårda nedskärningar inom den offentliga sektorn gick segrande fram. Oron för  vad nedskärningarna skulle få för följder för välfärden  avspeglades i uttalandet från vårmötet.

Två av inledningarna på seminariet handlade om hur de nystartade välfärdsområdena kommit igång med sin verksamhet. Anette Karlsson, som jobbar som social- och patientombudsman inom Östra Nylands välfärdsområde, uppehöll sig framför allt kring de problem man inledningsvis brottas med. Dels handlade det om datorproblem, som de anställda efter bästa förmåga fått försöka reda upp. 
- Men, påpekade hon, dessutom är det ju så att alla – speciellt gäller det de äldre – inte kan använda sig av digitala tjänster. Satsningen på den nya tekniken får inte leda till att de lämnas utan service.
- En annan sida av problematiken är att många yngre väljer att använda sig av de privata vårdbolagens digitala tjänster. Det leder till att allt färre använder sig av den allmänna hälsovården, vilket drabbar de allra svagaste.
Ett annat problem hon tog upp var svårigheterna att ordna en fungerande tvåspråkig service i mindre kommuner. Hon kunde berätta att en äldre kvinna som i en fallolycka brutit en tand av denna orsak tvingats vänta i tre månader på att få tandläkartid.
- Personaldimensioneringen, enligt vilken det ska finnas sju vårdare på tio vårdbehövande, har också haft ovälkomna konsekvenser, konstaterade hon. Vi kan inte ta in fler än 28 patienter, fastän vi har utrymmen för många fler, för att vi inte har tillräckligt med personal.
På en fråga om hur man ordnat äldrerådgivningen i Östra Nyland svarade hon att man inrättat en särskild telefonlinje för äldre, men att man haft inledande krångel med numret, många hittar inte fram.

Tidigare försummelser belastar
Som på Strömsö har det heller inte gått inom Västra Nylands välfärdsområde, konstaterade Henrik Wickström, som fungerar som dess vice ordförande och dessutom är nyvald riksdagsman. 
- Beredskapen inför starten har varierat mycket inom de olika välfärdsområdena, konstaterade han. Västra Nyland är ett av de besvärligare, dels för att det är tvåspråkigt med stark finsk majoritet, dels för att här finns såväl en av landets största och mest expansiva orter, d.v.s. Esbo, som många mindre orter och t.o.m. ren landsbygd med en åldrande befolkning, och dels för att det är det välfärdsområde som får minst pengar per invånare. Av den sistnämnda orsaken, men också på grund av många år av underbudgetering, brottas Västra Nylands välfärdsområde nu med ett underskott om 20 miljoner euro.
- Kostnaderna har skenat eftersom man inte tidigare satsat på bashälsovården, påpekade han. Många har direkt hamnat in i specialsjukvården, som är mycket dyrare.
I fråga om problemen med de digitala tjänsterna och långa väntetider var han på samma linje som Anette Karlsson:
- De som inte klarar av de digitala tjänsterna får inte lämnas vind för våg. Bland annat behövs det en fungerande seniorrådgivning.
Han gav också ett exempel på hur det inte borde få fungera:
- Om man sitter på toan då de ringer från HVC och därför inte hinner svara måste man beställa ny tid och vänta i två veckor till.
På frågan om välfärdsområdena borde ges beskattningsrätt svarade han med en viss tvekan att det i princip och ur demokratisk synpunkt vore det en bra lösning. Men, tillade han, man borde vänta några år med att ta upp frågan, eftersom det skulle krångla till situationen ytterligare om den aktualiserades nu. 

Tre segrare, sex förlorare
Den tredje inledningen på seminariet handlade om varför det gick som det gick i det nyligen avgjorda riksdagsvalet och för analysen stod Rebecca Åkers, som jobbar som koordinator på Vasa stad och är styrelsemedlem i Finlands svenska socialdemokrater. 
Oppositionsrollen under en svår tid då regeringen Marin tvingades hantera följderna av bl.a. coronapandemin och Rysslands anfallskrig i Ukraina var enligt henne en central orsak till samlingspartiets och sannfinländarnas valsegrar. Samlingspartiet har också gynnats av att många taktikröstat på dem av rädsla för att sannfinländarna i annat fall skulle bli störst. Att partiet målmedvetet underblåste oron för den växande statsskulden bar också frukt. 
För sannfinländarnas del har framgångsreceptet enligt henne handlat om enkla budskap under en komplicerad tid; stigande mat- och bränslepriser, protester mot coronarestriktioner, missnöje med klimatpolitik och en alltför tillåtande invandringspolitik. Stark närvaro på sociala medier, Tiktok inte minst, bidrog också till framgången. 
Att det ledande regeringspartiet, socialdemokraterna, något osannolikt hörde till valsegrarna berodde enligt henne dels på att partiet har en populär och känd ordförande, dels på att många taktikröstade på partiet i hopp om att det skulle bli störst och få första budet att försöka bilda regering och dels på att partiets motargument mot nedskärningspolitiken gick hem hos många. Många fler var dock nackdelarna partiet hade att brottas; regeringsansvaret under fyra svåra år, coronarestriktionerna som många var missnöjda med, statsskulden som vuxit under regeringsåren, tvångslagen mot vårdarna m.m. 
I de tre storas kamp om första tjing som regeringsbildare blev alla andra partier förlorare. Värst drabbades regeringspartierna centern och de gröna, som förlorade 8 respektive 7 riksdagsmandat. Centerns nederlag berodde enligt Åkers delvis på att partiets medverkan i en vänsterbetonad regering inte tilltalade många av partiets väljare, men också på många ordförandebyten i partiet och en oklar politisk linje. Och för de grönas del handlade nederlaget inte minst på att många av deras väljare var besvikna för att regeringen gjort alltför lite i klimatfrågan, som är central för de gröna.

Alf-Erik Helsing
 

Uttalande från vårmötet 12.4.2023

Vi hoppas på balanserad lösning
Det råder stor ovisshet om vilka konsekvenserna blir av den regeringsbildning som förestår, konstaterar Pensionstagarnas Centralförbunds svenska distrikt i sitt uttalande från vårmötet i Rajaniemi, Virdois 12 april. Blir det en regering där samlingspartiets hårda nedskärningslinje kommer att dominera? Och kommer sannfinländarna att få gehör för sitt krav på stopp på invandringen? Eller kan vi hoppas på en lösning där behovet att på ett balanserat sätt minska på statsskulden förenas med en fortsättning på den reformpolitik regeringen Marin bedrivit? Vår förhoppning är att man stannar för det sistnämnda alternativet och att arbetet med social- och hälsovårdsreformen slutförs enligt tidigare riktlinjer och att de ”gjutfel” som uppenbaras elimineras.
Vi förväntar oss också att de länge aviserade åtgärderna för att minska pensionärsfattigdomen börjar verkställas. Det förutsätter också att tak sätts för vårdavgifter, medicin- och transportkostnader samt att folk- och garantipensionerna höjs. Ytterst viktigt är också att vidta åtgärder för att minska bristen på vårdpersonal, ex.vis genom att öka utbildningen, verka för en rättvis avlöning och förbättra förutsättningarna för en arbetsrelaterad invandring.
PCF:s svenska distrikt konstaterar vidare att endast personer med goda digitala kunskaper och tillgång till smarttelefon och/eller dator i dag har tillgång till den service bankerna ger. Det borde ligga i statsmaktens intresse att ålägga bankerna skyldighet att ordna sin service så att den betjänar även personer som saknar dessa kunskaper och redskap.
Rapporterna om ungdomarnas försämrade mentala hälsa inger oss oro. Vi förutsätter att åtgärder för att minska bristen på psykiatriska vårdplatser och -personal snabbt vidtas.
Samlingspartiets planer på att förkorta tiden för utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning till arbetslösa samt att sänka dagpenningens belopp betecknas i uttalandet som ytterst kortsiktiga och kontraproduktiva. Samma parti vill ”uppmuntra” höginkomsttagare till större produktivitet genom skattelättnader, medan man när det gäller de svagaste tar till piskan och tvingar dem ta emot jobb långt under deras kompetens  och till den lön som behagas betalas.
PCF:s svenska distrikt